ebeeh

..att ha en tonåring hemma är väldigt intressant på många sätt, till att börja med får man rannsaka sig själv till att inse att det faktiskt är den före detta lilla grabben som står bredvid en och plötsligt låter som om han hade en tupp i halsen emellan de mörka tonerna (att "älga" kallar han det själv när rösten brister). vart tog den söta pojkrösten vägen??? Det har gått så fort..plötsligt är han närmare 170 cm lång, vem har gett honom gödsel? INTE VI!!
Att ta sig från ett rum till ett annat som tonåring är fullständigt omöjligt utan att riva ner, stöta till eller göra sönder något på vägen.
Att utföra något överhuvudtaget utan att låta verkar vara svårare än hjärnkirurgi och raketforskning samtidigt.. härliga tonår... det labila humöret han drogs med för ett halvårsen har dessbättre lindrats en aning, numera är han faktiskt på gott humör mer eller mindre 79% av dagen, förut var det snarare gott humör på sin höjd 8% av dagen så det är väldigt behagligt här hemma numera, och både han själv och resten av familjen har det betydligt härligare...

Att leva tillsammans med en man, en tonåring och en pojke på 2 rum och kök (+ oss flickor då.. jag själv, bäbis och dobbermannflickan) är även det lite speciellt vill jag lova... låste detta i ett humormagasin och tyckte det var ganska träffande på många sätt med tanke på testosteronhalten i vårt hem.....

♥älskar min lilla familj med alla fel och brister vi har tillsammans, LOVE U!!!