grrrrrr

Skrev just ett långt inlägg om veckan och skillnader mellan men och kvinnor!! ALLT FÖRSVANN, kan det finnas bloggtextmmonster tro?? Blev i vilket fall väldans irriterad, orkar inte skriva om, men tack moster för en trevlig, mysig och härlig tisdag i Lidköping!!!

Blir några bilder istället.. Hedvig gillar sin nya finfina gåstol, tack U, M & lilla T



Svartmålad, födelsedagsbarn och geocatchar

Jo helgen har varit skojig på alla sätt och vis.

I fredags till och börja med färgade jag mitt hår, det blev svart igen efter en tid som blond och innan dess rödhårig... känns bra på alla sätt att vara mörk igen.. liiiite ovant att passera speglar, skyltfönster och annat reflekterande än så länge dock.. några sådanna "vem var det där" tillbakakollanden har det blivet men annars känns det bra!



 
I lördags fyllde min bästaste bäste skithög år, så han väcktesnaturligtvis med kaffe och presenter. Efter tårtbak, en tur i spåret, skithög med hund och jag med barnvagn, lite till bakning, städades det och vid 14 anlände första gästen som var svärmor/farmor/mamma Waihlit som bjöds på lunch innan resterande "närmast sörjande" dök upp!
Det blev kaffe och mycket skitprat, väldans trevligt. Så pass trevligt att vi fick fram öl och tilltugg och sedan även hann med en kvällspromenad med allihopa, utom Waihlit som gav sig av lite tdigare för att slippa köra hela vägen i mörker!
Då gästerna hade gett sig av skulle jag öppna en flaska mousserande rose'vin åt mig och mannen, döm av min förvåning då korken (av hårdplast) sköt som en kanon ut ur flaskan-upp i taket. och sedan i mitt huvud..... har en bula fortfarande, ajaj.. inte alltid man får huvudvärk INNAN man druckit vinet !!!



I söndags var det tråkregngråttväder, detta trotsade vi genom att klä oss varmt efter frukost och stack iväg för att fånga geocatchar.. det blev totalt 8 stcycken under dagen i och runt hela Lidköping, hunden tyckte att detta var toppen. Vi stannade även för att fika med farfar & Eda för att värma oss lite...
När vi kom hem, blöta och frusna duschade vi och sedan blev det mys framför "män som hatar kvinnor" efter att vi hade ätit lite rökt makrill coh bakpotatis, mums...

Plötsligt var helgen slut trots en extra timma!



Varit mycket att bearbeta.....

..Ja, som nybliven förälder har man så himla mycket saker att oroa sig för HEEEELA tiden, det dyker upp känslor i kroppen som aldrig funnits där tidigare. Man är rädd att den lille/lilla äter för lite eller för mycket, att kräkset kommer i för stor dos, att det inte bajsas tillräckligt att inte vikten ska ha ökat vid nästa BVC besök, att man inte ska vakna när bäbba vaknar på natten, eller än värre att bäbba inte andas vilket måste undersökas flertalet gånger under natten och även andra sovstunder osv osv...

Jag tror att alla som blivet föräldrar har känt denna oro för alla möjliga diverse saker...

En sak jag däremot inte hunnit ens skänka en tanke vare sig under graviditeten eller därefter är att det kunde vara något fel på en bäbis hörsel, det fanns inte med i min världsbild överhuvudtaget, vi fick förvisso en brochyr på mvc under grav. angående de nya testerna som utförs på alla nyfödda barn sedan 1-2 år tillbaka men ändå hade jag inte en tanke på detta.

Vårt första hörseltest fick inget resultat, men detta på grund av att Hedda hade fosterfett kvar i sina öron då BB i hemmet var här på besök när vi kommit hem så det var ju inte så konstigt. Inte heller andra testet som BB i hemmet utförde blev riktigt men då fick vi veta att deras apparat krånglat en del så vi blev istället skickade till öron på KSS. Däe utfördes också tester men inte heller dom blev några bra resultat avlästa på, då fick vi veta att hörselgången behövde växa till sig lite innan det gick att få någon registrering.
Det blev semestrar och sommar och skönt, Hedda har växt så det knakat och tydligt visat att hon har en hörsel, genom att jollra (jääämt och ständigt dessutom, pratglad tjejja) vända sig efter ljud, härma och smittas av skratt osv. DÄRFÖR blev chocken total då vi vid tredje KSS besöket fick ett besked om att vår lillabästatstetjej har en hörselnedsättning och kommer få hörapparat!!!
Jag förstod nog aldrig vad som riktigt sas när vi satt hos läkaren, först när vi kom ut därifrån bröt jag samman totalt, och hela världen rasade för mig. Jag tror faktiskt att jag i stort sett grät i närmare två veckor. Inte för att Hedvig på något sätt (som jag hoppas ni förstår) blev mindre värld på något sätt, finns inget mer älsksvärt än henne, men för hur hennes framtid ska bli, hur kommer hon hantera vardagen, och behandlas av anda, och så anklagade jag mig själv hela tiden, vad har jag gjort för fel..... osv...

Som tur är blev Jesper istället väldigt stark i situationen och har stöttat mig genom mitt ledsna/arga/förtvivlade och nu har jag hunnit bearbeta "sorgen" och börja se det possitiva med detta.

Hedvig har en måttlig hörselnedsättning, vilket betyder att hon mycket riktigt som vi märkt tidigt har en hörsel, hon kan dessvärre inte höra alla frekvenser fullt ut. För att hennes tal inte ska bli lidande så har hon nu fått två små fina hörapparater (i fredags) som kommer hjälpa henne att höra.
Hon har testats både av sjukgymnaster,barnläkare och ögonläkare för att se att inget annat är efter utvecklingsmässigt, det är det inte (tack och lov) endast hörseln som inte är fulllgod.
Vad som händer med hörseln när hon växer vågar dom inte svara på idag, den kan förbättras´, försämmras eller stanna där den är idag.
Hade inte dessa nya tester funnits hade vi troligtvis inte upptäckt detta förran hon var vid 3-4 års ålder och talat kommit efter. Att upptäcka nedsättningen då är värre såtillvida att dom har svårare att hämta upp tal i efterhand än att som i Hedvigs fall kunna höra från början och lära sig rätt med en gång.

De som känt att jag inte varit delaktig, hört av mig, umgåtts och sådära den sista tiden hoppas jag har överseende med detta nu när förklaring kommit, jag har inte orkat med något annat än mig själv och familjen, inte velat prata, inte orkat berätta och förklara...

Nu mår jag bättre och är påväg uppåt igen och ska vara en stolt mamma som visar berättar och förklarar för andra varför Hedvig har rosametallicfärgade saker bakom öronen och hur vi ska behandla henne för att hon ska kunna höra så bra som möjligt!

Inte utan att jag skämms när jag skriver och berättar hur jag mått, känns såå förbjudet som nybliven förälder att gå ner sig såhär, men jag tror att det blir bra i slutändan att kunna erkänna hur man mått!
JAG ÄLSKAR MIN DOTTER!!!!!

Kommer bilder på apparaten här...... och lite annat med.

(lite suddig tagen med telefon)