underbara barn

Igår vaknade Hedvig till vid 22:30, när vi precis var påväg att gå till sängs. Hon var ledsen och stog upp i sängen så jag tog ett snabt beslut, det var lika bra att lägga henne i vår säng för att somna om.
Det tyckte inte hon. Hon krånglade omkring, rullade runt satt upp, lade sig ner, satte sig upp igen, klappade mig på huvudet, drog i min näsa och sjöng -aj,aj,aj (klappa lilla magen) ja och så höll hon på, och var på ett strålande humör. Rätt som det var började hon sjunga imse vimse spindel (på heddaspråket) och gjorde alla rörelser. Även om klockan är närmare 23:00 är det svårt att hålla sig för skrattt = uppmuntra barnet i detta läget, hon tyckte det var toppen och körde hela sitt register och busade runt. Fick nästintill tvinga ner henne i liggande ställning för att få henne somna om, som hon tillslut gjorde då hon igentligen var helt slut.

Hon var även ganska lustig när jag och Jake the snake satt i köket och gjorde hans läxa igår så hörde vi Hedda komma kånkandes på något i hallen (hon lät som hon ansträngde sig ordentligt) det var fårskinnfällen hon kom med, den lade hon ut på köksgolvet, gick och hämtade en tutte och sedan sin ena Alfonsbok. efter att hon annordnat allt som hon ville ha det, vände hon sig om, backade så nära pläden hon kunde och kastade sig sedan båkåt så att hon landande med rumpan på pläden, nöjd över sitt verk satte hon sig där och läste Alfons och tyckte att livet var ganska behagligt tror jag. Vi hade het klart underhållning utav henne.

Man kan inte annat än avguda dom små liven

höst

ja idag är det riktig höst ute, burr... kofta & mössa på, lite mysigt det också faktiskt.



Vi har haft en ganska körig vecka hittills, båda grabbarna har beslutat sig för att bo här varannan vecka, jättekul och mysigt men rutinerna för detta sitter inte riktigt ännu så det har varit en del planerande och flängande för att få till allt. Hedvig är överlycklig och tycker att bröderna nog ALLTID borde vara här, dom busar och leker med henne och det är ju såklart uppskattat.

I morse startade vi dagen vid 6 då jag och Hedvig vaknade, vid 8 tiden åkte vi in till stan och släppte Hanneman som skulle till skolan och åkte sedan vidare till BVC, tösabiten växer och frodas som hon ska, hela 12 kg har hon kommit upp i nu, en jäkla tur att man inte själv ökar i vikt med samma takt som dom små.
Efter det åkt vi och handlade, hem för att ge liten mat och sedan har vi lekt, startat en tvättmaskin och myst. Nu sover fröken middag och jag passade på att göra lite inbetalningar, och som synes även uppdatera bloggen.

Helgen som kommer ser vi fram emot med förtjusning men även lite svettig panna, vi ska ha 5 danskar, en svensk + en ½dans½svensk på besök. Ska bli jättekul men det blir nog trångt med allt folk, men vi har ju hjärterum som det heter så det ska nog lösa sig tror jag. Skithögen fyller ju även år, men det ska vi inte fira nu, (ja och hedvig smygfirade honom lite i fredags med paket) då det itne finns utrymme för mer människor denna helgen :)
Det kommer troligtvis att bli himla trevligt och en eller två odense classic kommer säkert att rinna ner i strupen på oss också.

Se hela bilden








Se hela bilden

Så jag får väl rapporetera senare om besöket och bekräfta trevlighetsnivån.




Stolta föräldrar

när man blir förälder förälder ingår ju även att  man blir fruktasnvärt barnslig och gråtmild. Allt som dessa små liv lyckas med är det största på jorden och man ser varje framsteg som en bergsbestigning, även om det endast handlar om att dom råkar klämma fram något ynka ljud som man själv tolkar till ord som man tycker sig höra.

Igår inträffande en STOR händelse i vårt hem. Hedvig fick ju en potta (som synes i det tidigare inlägget) sist vi var på IKEA, och igår innan duschen satte hon sig på pottan som numera är en regel när man blir av med blöjan i badrummet enligt henne. Och vips, så hade hon lyckats med den enorma prestationen att kissa på pottan!!!! Jag och skithögen jublade och klappade händerna, kanske att nästan en glädjetår rann ner för kinden också och Hedvig tittade på oss med stora ögon och tänkte troligtvis att vi borde söka vård för vårt störda beteende. Vi är iallafall stola över vår endast 1 år & 4½ månader gamla tjej lyckades med pottan igår. 

Man kan nog inte riktigt sätta sig in i denna barnsliga lycka som barn för med sig om man inte upplevt det själv, men oavsett hur barnslig och patetiskt man tycks vara så tycker jag att det är en underbar känsla att få bli så lycklig och rörd av dom små tingen i vardagen, jag känner mig lyckligt lottad!

Och fram tills att Hedvig hotar med att flytta till stödfamilj, anmäla oss till psykvården, ringa BRIS  eller något annat som kan tyckas vara onödigt att utsätta sig för så kommer vi att fortsätta tjoa, tjimma, klappa händer, berömma och pussa sönder henne för hennes små och stora prestationer i livet, för hon är våran bästa tjej, våran Hedvig!!!!!


♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Ett barn är ett mirakel
väl värt att vänta på.
Det största och det bästa
en mor och far kan få.

En dotter kan förtjusa
från början med sin charm.
Och gärna blir hon buren
av någon villig arm.

Men snart hon börjar tröttna
på att bara vara rar.
Och livet har så mycket
som lockar och som drar.

Den tiden går så fort
från liten tjej till stor.
Dock är hon alltid älskad
långt mera än hon tror.